Mat och butiker

Dagen efter vår vandringsutfärd hände inget särskilt, vi var mest hemma och endel av oss var bjudna på lunch till några familjebekanta, andra av oss var bjudna på middag till andra familjebekanta. Det känns som om vi ätit typ hälften av alla måltider någon annanstans än hemma! Men det hör till att bjuda vänner och bekanta på mat, och då många i Laxmididis familj stannar i Nepal bara till början av augusti så måste ju alla skynda att bjuda på lunch/middag före det. Men inte klagar jag, det är gott med lite variation i maten. Vår hemhjälp lagar nog väldigt god mat, men det är trots allt mest samma ris, samma linssoppa och en repertoar på kanske fem olika grönsaksstuvningar och pickles och så ibland kött (som jag ju inte äter). Det blir ganska tråkigt i längden. På bjudningarna bjuds det visserligen också bara på ris med linssoppa och olika pickles och grönsaksstuvningar, men lite annan touch på kryddningen och grönsaksblandningarna är det ju i olika hushåll, så lite variation blir det ändå.

På tal om mat så lagade jag makaroni och grönsakspastasås till töserna i går. De åt upp makaronina rubb och stubb fast jag i misstag lagade mycket större sats än jag brukar J Pastasåsen hade också åtgång, och smakade faktiskt väldigt gott och ”äkta”. I dag har vi varit hela familjen till ett café i Mahendrapul och ätit himmelsk Masala Dosa, sydindisk crepes eller vad man nu kan kalla det: en klick grönsaksstuvning rullad in i något som mest påminner om en tunn, lite frasig plätt med olika chutneys som tillägg (addar en googlad bild, de ser ganska kul ut nämligen). Mira älskade både ”brödet” och kokosnötchutneyn som serveras att dippa brödet i. Töserna fick franskisar och var glada och nöjda de också. Det var egentligen meningen att vi skulle träffa Rajus systrar och Londonkusinerna i caféet, men de hade ändrat planerna i sista minuten och Raju hade glömt telefonen hemma, så vi kunde inte hitta dem och bestämde att stanna och äta ändå.

dem och bestämde att stanna och äta ändå.

Efteråt gick vi till en supermarket i närheten som har öppnat efter att vi var här senast. Den är så lik en europeisk supermarket man kommer i Nepal, men ändå väldigt typisk nepalesisk. Typiskt för nepalesiska matbutiker är att där finns frustrerande litet urval, och mest bara olika märken av samma saker. Som exempel två hela hyllrader av olika sorters nudlar och samma mängd olika sorters frukostflingor, men ändå inga honungsrostade mysliflingor och så gott som inga icke-asiatiska kryddor, och väldigt lite kryddsåser, färdiga måltidssåser och annat sådant som skulle vara bra att ha om man enkelt försöker tillreda något lite annorlunda. Där fanns också en hel hyllrad med olika sorters shampoo och balsam, men bara ett enda som var till för färgat hår och inte en enda hårspray. Annat typiskt för butiker här är däremot att om något inte finns en gång så kan det finnas följande gång (eller tvärtom, någon produkt man tidigare köpt kan plötsligt inte mera ingå i sortimentet). Nå, vi hittade ungefär vad vi behövde ändå, man har liksom lärt sig att inte vara för kräsen. Utanför butiken fanns ett litet take away bageri där de sålde supergoda kakor för en tredjedel av det pris man måste betala för motsvarande kakor i Lakeside. Anila fick sin efterlängtade chokokaka och Inika valde en gräddtårta med citronsmakande fyllning. Mums!