Med familjen i Nepal: Feber och födelsedagsfest

Idag är det Rajus lillasyster Shivas födelsedag (och också ett annat yngre syskon har födis idag, grattis till dig med om du läser detta J). För att fira det skulle alla först åka på utfärd till något slags regnbågsforell-fiskodling ett stycke utanför Pokhara och sedan på middag hem till Shiva. Vår familj har däremot sedan några dagar tillbaka drabbats av något slags feberflunssa. Först var Raju febrig och sjuk en dryg dag, några dagar senare, igår, var Inika sjuk. I dag var det Miras tur, hon vaknade feberhet och gnällig något tag inatt (men hon älskade tur nog smaken på den nepalesiska paracetamol-medicinen vi köpte till Inika, så hon somnade snabbt om). Mira var trots allt het igen då hon vaknade på morgonen. Inika var däremot ok. Vi bestämde därför att Raju skulle åka med Anila och Inika, jag stannade hemma med Mira. Jag har haft en tråååååkig dag idag ska jag säga! Mira har mest bara sovit, en stund var hon uppe och åt tre skedar ris med linssoppa och jag talade lite med Ama medan jag matade henne. En annan stund var hon upppe och dansade runt-runt-runt i Ikeas lekhus tills hon blev helt vimsig och föll mot väggarna, men hon bara steg upp igen och dansade vidare runt-runt-runt och gapflabbade. Det var faktiskt väldigt underhållande och sött i de kanske 5-10 minuter som det varade. Övrig tid har jag suttit i vårt heta rum och tittat på när hon sover. Jag försökte lägga babylarm på för att kunna gå någon annanstans, men utan takfläkten storknar man som sagt och takfläkten för så mycket oväsen att babylarmet börjar alarmera, eller så ställer man in babylarmet lite mindre ljudkänsligt, men då alarmerar det kanske inte då Mira rör på sig. Då hon vaknar gäller det alltid att kvickt ta henne till badrummet, annars blir sängen våt. Därför är det viktigt att veta när hon vaknar. Mira har haft lite svettnippor i rumpan och på ryggen och här och där, så jag har inte velat ha blöja på henne heller, förutom på natten och då vi gått på promenad eller hem till någon.

Nå, nog om min tristess. Töserna hade haft kiva. De hade sett stora fiskar i olika odlingsbassänger, gått längs någon större bäck för att ta sig till stället, haft roligt med Raju och kusinerna och smakat på fisk från odlingen. Anila och många andra av dem hade också simmat eller doppat sig i iskallt vatten i en simbassäng som hörde till fiskodlingen (men alltså var för människor och inte fiskar). Då de skulle promenera tillbaka till sin hyrda minibuss, som var vid närmaste bilväg, några kilometer från fiskodlingen, hade det börjat ösregna, så de var alla helt plaskblöta då de kom hem.

På promenad till fiskodlingen

Vid fiskbassängerna

Vi bytte sedan bara snabbt kläder och sedan åkte vi alla till Shiva på middag, också jag och Mira, vi hade inte riktigt något val då det inte serverades mat hemma i kväll. Fast jag var nog väldigt nöjd att komma bort hemifrån, och Mira hade också piggnat till en aning. Hos Shiva åt vi god mat, kusinerna och Shivas mans syskons barn lekte och så blev det kaka och dans. Det var ungdomarna som ordnat med kakan åt Shiva, och så hade de också Skaffat en stor konfettibomb, som alltså smällde till och sedan regnade det glittriga metallpapperslappar i olika storlek över hela rummet. Flickorna var lite rädda och lika imponerade, Anila funderade på att skaffa liknande till Finland att ha på något kalas (och jag funderade på hur kul det INTE blir att städa upp alla glitterlappar de följande veckorna framåt, då töserna säkert vill återvinna dem i sina lekar i det oändliga). Vi åkte hem ganska snart efter att vi ätit kaka, men festen fortsatte säkert flera timmar ännu efter det.